Värmebölja

Oj, vilket hetta det var idag. Över 30 grader i skuggan!!! Och jag var tvungen att ligga en lång stund i solen med åsnemasken på mig. Kändes som om huvudet skulle koka. Det var inte det minsta angenämt.

Men nu har vi i alla fall haft två genomdrag av hela pjäsen. Känns bättre. På tisdag ska vi ha ett tredje och sedan är det genrep på onsdag. Vart tog tiden vägen?

Första genomdraget

Repeterat halva dagen. Vi har haft ett genomdrag av första akten. Och Bottens åsnemask är nästan klar. Provade den idag. Det blir svårt att se något, men jag får stega upp scenen. Det värsta blir nog när Botten ska föras ner för trapporna av alverna. Lite orolig där. Vill inte gärna ramla igen.
Likadant när han ska gå fram och tillbaka och sjunga. Då ser jag inte mycket av scenen. Måste gå in stegen så jag känner mig säker. Det blir säkert bra.

Nu lockar sängen. Arbetsdag i morgon. Godnatt och sov gott Botten. Vi ses i morgon.

Aj, oj, uj, bang, krasch

Ramlade av scenen idag. Slog mig nå't så vansinnigt. Men inte att jag visade för de andra att det gjorde ont. Snabbt upp och köra vidare.
Tror att jag kommer att vara väldigt färggrann i morgon. I alla fall bitvis, eller fläckvis ska jag kanske säga.

Annars gick det bra. Vi körde "pjäsen i pjäsen". Även med orkester. Tror att det kommer att bli väldigt bra det här. Bara vi får ordning på alla monologer. De är så himla ologiska en del. Svårt att få dem att fastna. Men det är väl bara att traggla, och traggla. Det är ju faktiskt över en vecka kvar till premiär.

Tack för den här tiden och nu kör vi igen

Så har vi då avtackat Per Skjöldebrand, och samtidigt gjort avstamp mot en ny framtid. Vi ser fram emot en framtid där Per fortsätter att dela med sig av sina kunskaper och bildar sina nätverk. Eller kanske han startar en kulturorkan? (Eller vad tror du, Karin?)


Vi började med att äta lite gott och sedan hölls det tal och presenter delades ut. När detta var avklarat så försvann några av oss för att klä om till familjen Swedenhielm. Vi framförde en version av detta stycke som aldrig förr skådats (och förhopningsvis aldrig igen). Vi började seriöst, men det hela ballade snart ur. Vi fick upp Per på scenen och han fick hoppa in som Swedenhielm Sr. Vilket han gjorde med bravur. Sedan blajade vi en stund tills det var dags att öppna champagnen och äta av kaviaren (på scen naturligtvis).



Vi tyckte detta var en bra present att ge honom. Han regisserade pjäsen när vi spelade den sommaren 2004. Den har betytt mycket för oss alla i sällskapet och själv har jag lärt mig oerhört mycket av Per. Han är en skicklig pedagog.
(Jag vet att du läser min blogg ibland, Per. Jag tror du vet att vi alla uppskattar dig, jag försöker inte smöra in mig på din present från ATR.)

Vi avslutade kvällen med att besöka sommarens spelplats. Det var kvällssol och nästan förtrollat uppe på amfieteatern. Med fantasi kunde man se alverna som flög omkring där och såg till att inget ont hände med scenen.