Där låg hon. Utfläkt framför mig på skrivbordet. Jag brukar flukta på henne varje dag. Bara för att hålla koll, liksom. Det är ju ändå hon som håller ordning på mig.
Nu låg hon där, brett skrevandes. En hel vecka visar sig när man öppnar henne. Jag ser att jag klottrat ner henne flera gånger. Hon talar om för mig vad jag har att göra, hon visar mig min framtid och min dåtid. Det är bara nuet jag själv besitter.
Jag skulle inte klara mig utan min planeringskalender.
Myndigheten för Icke-händelser
-
Det började med att jag hittade en dörr i hallen. Inte den vanliga dörren
till klädkammaren där mina gamla trasiga drömmar och en trasig dammsugare
bor, ut...
2 månader sedan





