Där låg hon. Utfläkt framför mig på skrivbordet. Jag brukar flukta på henne varje dag. Bara för att hålla koll, liksom. Det är ju ändå hon som håller ordning på mig.
Nu låg hon där, brett skrevandes. En hel vecka visar sig när man öppnar henne. Jag ser att jag klottrat ner henne flera gånger. Hon talar om för mig vad jag har att göra, hon visar mig min framtid och min dåtid. Det är bara nuet jag själv besitter.
Jag skulle inte klara mig utan min planeringskalender.
Byrån för Särskilda Angelägenheter
-
Jag står i hissen på väg upp till våning 13 i ett kontorskomplex som ser ut
som vilken grå låda som helst. Precis som man förväntar sig att en hemlig
myndi...
3 dagar sedan