Frankensteins monster

Äntligen har vi spelat sista föreställningen av Möbelfabriken. Visst har det varit roligt, men det har ändå känts som att skärpan inte varit den bästa. Våra tre extraföreställningar har visserligen varit en succé, och det kan jag säga eftersom jag märkt hur publiken har skrattat och mått bra.
Jag har alltid haft svårt för att ta upp en pjäs på nytt. Har man spelat sista föreställningen, så har man tagit farväl av den. Det blir lite som att återuppliva en död, som ett Frankensteins monster.
-Gräv upp liket och se till att få liv i det igen. Vi ska visa upp det ytterligare en gång.

Nu blickar jag framåt mot nya mål. Midsommarnattsdrömmen har börjat att bli fastare i formerna. Och på onsdag ska vi äntligen repa med bandet igen. Ska bli kul och se hur vi utvecklats.