Klockan ringer - jag snoozar, klockan ringer - jag snoozar, klockan ringer - jag snoozar, klockan ringer - jag snoozar o s v... Så där ser mina mornar ut. Jag har så djävla svårt att få upp ögonlocken.
Speciellt just nu när jag arbetar med lönearbete på dagarna och med ideellt arbete på kvällarna. Det är ju repetition på Arns Cecilia varje kväll nu. Snacka om slit, men djävlars vad kul.
Du ska bara inte missa detta! Detta är den största satsningen som Länsteatern gjort någonsin. Ett mastodontspel. Bara scenen är ju ett mästerverk i sig. Så maffig och imponerande.
Vi ses på amfiteatern i Riseberga om några veckor.
Kaffe
-
Finns inget som kan smaka så bra eller så dåligt. Taffliga koppar med java
som smakar metall där bryggningen stått på hela dagen kan få hela mitt inre
att ...
4 år sedan
4 kommentarer:
Hähä, coola jag ska åka med PRO från Mellösa. Om jag överlever bussresa med 30 pensionärer så ses vi den 14:e, tror jag det var.
Kul! Då får du återigen se mig dö på scenen, men den här gången två gånger.
Vänta nu, du inte bara spelar din egen son (eller hur det nu var), du dör två gånger dessutom?
Suck, själv har man minsann aldrig fått dö på scenen, bara fått en jugran kastad över sig i Mormor gråter. Men men, it's a dirty job, but someone's gotta do it...
Skicka en kommentar